Kim Nilsson vann världens största endurotävling

Gotland Grand National har länge betraktats som världens största endurotävling. Vem som helst får ställa upp och man delas in i olika klasser. Banans läng är cirka 22 km och tävlingen går ut på att köra så många varv som möjligt under tre timmar. Under tävlingen så arbetar ca 700 funktionärer från olika föreningar runt om i landet. I år var det totalt 3038 startande. Hela 800 personer fler än förra året och totalt så deltog förare från 16 olika nationer.

· Du är professionell speedwayförare men hur kommer det sig att du även satsar på enduro?
Jag tävlade i motocross tills jag var 16 år och fick börja köra 500cc speedway och det var därför naturligt för mig att träna cross på vintrarna. För ungefär tre år sedan började jag köra lite endurotävlingar istället på vintern och fastnade för det. Jag tycker det ger mer och det är fler endurotävlingar under vinterhalvåret än vad det är crosstävlingar. Jag gillar verkligen att tävla och jag tror att det är viktigt att få bibehålla tävlingsmomenten över vintern även om det är på väldigt olika sätt om man jämför enduro och speedway.

· Vad är den stora skillnaden på att köra speedway och enduro?
Jag skulle säga att det är helt olika, man kan nog inte hitta så många liknelser mer än att det är motorcykel man kör.

· Hur går tankarna när man står vid startlinjen och väntar på starten?
Förra året körde jag mitt första GGN och jag tog det mest som en kul grej. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå eftersom jag stod i sjätte led i min klass och visste att jag skulle bli fast i köerna och tappa massa tid. Men jag lyckades att köra upp mig från cirka 600:e plats till 3:a i min klass och 10:a totalt i alla motionsklasser.
Så till i år var jag seedad vilket gjorde att jag stod i första led, då var det inte riktigt lika avslappnat. Det är många tankar i huvudet innan en sådan start med så många omkring sig. Både att man vill vinna starten men samtidigt inte ta några risker och gå omkull med så mycket folk runt sig. Så det var ganska nervöst innan start samtidigt som jag hade ett bra självförtroende att jag skulle vara snabb iväg!

· Vad har du för utrustning med dig för att orka köra så länge?
Jag har en vätskeryggsäck med mig som jag kan dricka ur medans jag kör, sedan är man tvungen att stanna och tanka en gång under racet så även då försökte jag få i mig lite vätska och en energibar eller gel. Det är ganska personligt hur mycket vätska man behöver men det är väldigt viktigt att fylla på redan från början, innan man börjar känna att man är törstig, då är det försent!

· Vad hade du för förväntningar innan tävlingen, trodde du att du skulle vinna?
Jag hade som mål att vinna min klass. Men förutsättningarna har inte varit de bästa för mig inför GGN. Jag hade hoppats hinna köra ett par endurotävlingar och även träna en hel del innan. Men istället blev jag sjuk i cirka tre veckor och fick istället försöka bli frisk till tävlingen. Så åkmässigt hade jag en endurotävling och två träningar sedan i våras vilket inte är så mycket att skryta om. Även om målsättningen var att vinna så hade jag inte blivit besviken om jag inte lyckades med de förutsättningar jag haft inför tävlingen.

· Det brukar ofta var riktigt geggigt ute i spåret men denna gång var det solsken och banan var torrare än vanligt. Vilket föredrar du?
Jag tycker att båda har sin charm, men jag föredrar nog solsken eftersom det framförallt blir enklare med sikten och att klä sig rätt när man kör.

· I år var även publiken tillbaka, påverkar det dig något?
Det är såklart roligare att köra inför publik och inramningen på tävlingen blir helt annan med publik på plats.

· Banan är 2.2 mil och du lyckades köra sex varv. Hur mår kroppen egentligen efter tre timmars tävling?
Kroppen är ganska mör och stel just nu. I år när det var torra förhållanden gick det även fortare och blev gropigare än om det hade varit regnigare, så det blir nog lite mer intensivt när det är ”fina” förhållanden.

· Förra året kom du på plats tredje plats. I år vann du, hur summerar du känslan efter att ha vunnit för första gången?
Riktigt nöjd! Allt flöt på bra. Jag gjorde en bra start och var 2:a iväg i min klass och kunde köra om för att ta över ledningen efter några hundra meter. Det var även kul att vinna totalt om man även räknar med de andra åldersgrupperna som vi startade med. Även om jag vann med ganska stor marginal kunde jag aldrig slappna av under racet, det var väldigt mycket förare i spåret hela tiden och uppskattningsvis hade jag nog 10 minuter på 3 timmar som jag hade fritt framför mig och inte behövde planera omkörningar.

· Gjorde du något annorlunda i förberedelserna i år jämfört med åren innan?
Lite småsaker lärde jag mig under premiären förra året, men överlag var det ungefär samma koncept. Jag vill även passa på att tacka Folkare MK som jag kamperade ihop med dessa dagar och även delade servicedepå med!

· Vad är dom största utmaningarna ute i terrängen?
Som vanligt den hala kalkstenen som är på Gotland, sedan skulle jag säga att hitta bra flyt och spår på en väldigt gropig bana. Men största utmaningen var ändå att försöka köra om så smidigt som möjligt och undvika vurpor på en väldigt trafikerad bana.

· Du är en väldigt driven människa, vad kommer du satsa på härnäst?
Nu blir det nog lite lugnt med tävlandet ett tag. Det blir en hel del jobb med saker kring speedwayen och planera för nästa säsong. Sedan kommer jag blicka fram emot endurocupen Östra Open där jag i vinter kommer klassa upp mig och köra breddklassen vilket innebär tuffare motstånd och längre körtid än vad jag kört tidigare.

· Du är även nybliven pappa. Hur påverkar det dig i ditt tävlande?
Det har påverkat till viss del skulle jag säga. Men om något så har jag kört bättre sedan jag blev pappa. Så jag skulle verkligen inte säga att det påverkat mig negativt på något sätt. Såklart blir det en helomställning att bli pappa och man får prioritera lite annorlunda för att hinna med allt, samtidigt som det kan vara nyttigt för mig att kanske tänka på något annat än speedwayen några minuter om dygnet… Men min sambo har varit en klippa under säsongen och jag har kunnat komma utvilad och laddad till tävlingarna.

Sanna Jansson
Allt om Norrtälje