annons
NORRTÄLJE/UKRAINA. Uffe och Pernilla har spenderat tid, pengar och kärlek åt de Ukrainska invånarna sedan i fredags. Resan var minst sagt spännande att följa och överväldigande för paret – här är sammanfattningen:
annons
annons
Uffe Helsing och Pernilla Ahlgren (Läs även denna artikel: ) åkte i fredags med släp till Polen, för att via den Ukrainska gränsen skänka nödvändighetsartiklar och insamlade pengar till drabbade kvinnor och barn.
Idén föddes i bilen påväg upp till Kungsberget under tisdagen förra veckan – på fredagen bar det av till Ukraina. Det var mycket logistik som skulle ordnas med på kort varsel och många hinder på vägen.
-Under onsdagsnatten fick vi reda på inte får köra med dubbdäck i Polen. Pernilla fick byta till dubbdäck och min pappa bytte till sommardäck på min mormors släpkärra, berättar Helsing.
Efter många turer och strul kring släp och lån av skåpbil fick fick Helsing åka till Arlanda för att ordna med ett provisoriskt pass på torsdagen, eftersom de behövde komma iväg så tidigt som möjligt dagen därpå.
Paret åkte sedan till Karlskrona under fredagen för att ta båten över till Polen, där det under lördagsmorgonen blev minst sagt ett abrupt uppvaknande.
-Vi blev väckta av kaptenens meddelande i högtalarna, där han berättar att någon ramlat över bort kl 05:00 och att en stor sökinsats startades, säger Uffe.
Paret skulle varit framme i Polen klockan 07:30, men på grund av sökinsatsen var de framme strax efter 14 på lördagseftermiddagen. Men strulet slutade inte där.
– När vi skulle köra av färjan så fungerade inte bryggan vi skall köra av på. Vi körde av färjan i Gdynja först kl 16:00, åtta timmar försenade, berättar Paret.
De sträckkörde sedan till Gränsstaden Chelm vid den Ukrainsk – Polska gränsen.
Väl i Chelm möttes de upp av ett trettiotal Scouter som hade en uppsamlingsplats i källaren på en skola.
– De va så tacksamma och glada att vi kom och så var det sanslöst skönt att veta att vi fick fram allt material till precis rätt personer. Det kunde inte bli bättre, säger Helsing.
Ahlgren och Heling märkte, förutom hjälpinsatserna inte av kriget särskilt mycket.
– Vi märkte inte av kriget mer än att det var som ett pärlband med bilar och bussar som kom körandes från gränsen och in mot Polen när vi åkte ut mot Chelm. Vi mötte även flera karavaner med ambulanser som kom körandes med blåljusen på från gränsen och in mot Polen, säger han.
I skrivande stund är Pernilla och Uffe påväg hem. Senare än tänkt, eftersom båten ånyo var försenad. Uffe och Pernilla förmedlar att det var mycket ukrainska kvinnor och barn på färjan tillbaka till Sverige.
– Vi är lyckliga att vi gjorde resan. Gensvaret vi fick från alla Norrtäljebor var överväldigande och man märker hur mycket kärlek och gemenskap det trots allt finns bland oss, säger paret.
En lyckad resa, inte minst ur ett humant och välgörande perspektiv. Paret har redan hunnit planera nästa resa och nu ser de över möjligheten till att åka snart igen.
– Det blev tydligt hur mycket man kan göra och åstadkomma bara man vill och vågar försöka trots att vi inte hade någon planering inför det vi gjorde eller en plan för hur vi skulle genomföra resan. På under en vecka så har vi lyckats starta insamlingen, åka till polen och leverera allt till precis rätt personer på rätt plats, avslutar Helsing